Känner du någonsin att du är oövervinnerlig? Som om ingenting någonsin skulle kunna få dig att falla? Tja, min kära läsare, det är dags att möta den kalla, hårda sanningen - du är dödlig, och en dag kommer du att dö. Oroa dig inte, jag tänker inte bli dyster på dig. Faktum är att jag är här för att berätta för dig att att komma ihåg din dödlighet faktiskt kan vara ett kraftfullt verktyg. Hur, frågar du? Genom den gamla utövandet av memento mori.

Det antika ursprunget till Memento Mori

Tro det eller ej, att påminna oss själva om vår egen dödlighet är inget nytt. Det går faktiskt ända tillbaka till antiken. Frasen "memento mori" är latin för "kom ihåg att du kommer att dö", och det användes ofta under romartiden som en påminnelse om att leva livet fullt ut.

Stoicism och dödsbegreppet

För de forntida stoikerna var att begrunda sin egen dödlighet en central grundsats i deras filosofi. Tanken var att genom att acceptera dödens oundviklighet kunde de leva ett mer dygdigt liv, fria från distraktioner från materiella ägodelar och små bekymmer. Denna filosofi var inte begränsad till stoikerna, eftersom många forntida kulturer trodde att att begrunda döden var ett sätt att leva ett mer meningsfullt liv.

Memento Mori i romersk kultur

I det antika Rom antog memento mori många former, från de berömda "talande statyerna" som påminde medborgarna om deras dödlighet, till användningen av skallbilder i konst och arkitektur. Det var en påminnelse om att livet är flyktigt och att vi borde ta varje ögonblick som om det vore vårt sista. Denna påminnelse var inte begränsad till eliten i det romerska samhället, utan var ett vanligt tema i hela kulturen.

Ett exempel på detta är den romerska högtiden Saturnalia, som var en tid för fest och fest. Under denna högtid var det vanligt att människor bar masker och kostymer och att sociala normer tillfälligt upphävdes. Men även under denna tid av firande fanns tanken på memento mori. En av de mest populära dräkterna under Saturnalia var den "skratande skallen", en påminnelse om att även mitt i glädje och fest är döden alltid närvarande.

Medeltiden och Danse Macabre

Spola framåt till medeltiden och memento mori får en mer makaber ton. Danse macabre, eller "dödsdansen", var en populär form av konst som skildrade döden som ett skelett som leder människor från alla samhällsskikt till deras gravar. Det var en påminnelse om att döden kommer för oss alla, oavsett vår position i livet.

Danse macabre var dock inte bara en påminnelse om döden, utan också en kommentar till tidens sociala och politiska frågor. Svartedöden, som härjade i Europa på 1300-talet, hade en djupgående inverkan på hur människor såg på döden. Danse macabre var en återspegling av detta, eftersom den skildrade människor från alla nivåer i samhället som leds till sina gravar av döden, oavsett deras rikedom eller status.

Trots sin makabra natur var danse macabre också en hyllning till livet. Det var en påminnelse om att döden är en naturlig del av livets cykel, och att vi bör vårda den tid vi har på jorden. Denna känsla återspeglas i det berömda citatet från den romerske poeten Horace, "Carpe diem", eller "gripa dagen."

Sammanfattningsvis har begreppet memento mori funnits i mänsklig kultur i tusentals år. Från stoikerna i det antika Grekland till medeltidens danse macabre har människor blivit påminda om sin egen dödlighet som ett sätt att leva ett mer meningsfullt liv. Även om påminnelserna kan ha tagit olika former genom historien, förblir budskapet detsamma: livet är flyktigt, och vi bör göra det bästa av den tid vi har.

Symboliken i Memento Mori Art

En av de vanligaste formerna av memento mori-konst är skallen. Men varför skallen? För det första är det en universell symbol för döden, erkänd över kulturer. Men utöver det representerar skallen tanken att under vår hud och vårt kött är vi alla likadana. Det är en påminnelse om att oavsett vilka vi är eller vad vi har åstadkommit så kommer vi alla till slut att bli förminskade.

Men memento mori-konsten är inte bara begränsad till dödskallar. Andra symboler, som timglas och skelett, används också ofta för att påminna oss om vår egen dödlighet.

Skallar och skelett

"We're In This Together" av Marischa Becker för Non-Violence Project

Från katakomberna i det antika Rom till firandet av de dödas dag i Mexiko har dödskallar och skelett länge använts som symboler för dödlighet. De fungerar som en visuell påminnelse om att livet är flyktigt och att vi bör göra det bästa av den tid vi har.

Skelett, i synnerhet, är en kraftfull symbol för döden. De representerar tanken att vi alla, oavsett hur olika vi kan verka på ytan, i slutändan är likadana undertill. De påminner oss om att döden är den stora utjämnaren.

Timglas och tid

En annan vanlig memento mori-symbol är timglaset. Inom medeltida konst och renässanskonst avbildades ofta timglas tillsammans med dödskallar och andra påminnelser om döden, vilket tjänade som en påminnelse om att tiden börjar rinna ut.

Timglaset är en kraftfull symbol eftersom det representerar tanken att tiden är ändlig. När sanden har tagit slut finns det ingen återvändo. Det är en påminnelse om att vi bör göra det bästa av den tid vi har och inte slösa bort den på saker som inte spelar någon roll.

Vanitas och livets flyktiga natur

Vanitas var en genre av stillebenmålning som har sitt ursprung i 1600-talets Nederländerna. Dessa målningar var fyllda med symboler för död och förfall, från dödskallar till ruttnande frukt. Budskapet var tydligt – livet är flyktigt, och allt vi håller kärt kommer en dag att vara borta.

Vanitas målningar innehöll ofta föremål som representerade rikedom och status, såsom juveler och dyra kläder. Dessa föremål var tänkta att påminna betraktaren om att inte ens de rikaste och mäktigaste människorna i världen är immuna mot död och förfall.

Sammantaget fungerar memento mori-konsten som en kraftfull påminnelse om vår egen dödlighet. Det påminner oss om att livet är kort och att vi bör göra det bästa av den tid vi har. Genom att omfamna dödens oundviklighet kan vi leva mer fullt ut och uppskatta livets skönhet.

Memento Mori i litteratur och filosofi

Det är inte bara konstnärer som har fascinerats av begreppet dödlighet. Författare och filosofer har genom historien brottats med tanken på döden och vad den betyder för våra liv.

Shakespeare och påminnelsen om döden

I många av sina pjäser brottas Shakespeare med tanken på dödlighet och det mänskliga livets bräcklighet. Från Hamlets soliloquy om Yoricks skalle till Juliets berömda replik "Death lies on her like a untimely frost" visste Shakespeare kraften i memento mori.

Ett av de mest kända exemplen på Shakespeares upptagenhet med dödligheten är pjäsen Macbeth. Karaktären Macbeth förtärs av tanken på sin egen dödlighet och blir besatt av häxornas profetia om att han en dag kommer att dödas. Denna rädsla leder till slut honom att begå mord och i slutändan hans egen undergång.

Shakespeares fascination för döden sträckte sig även till hans personliga liv. År 1596 dog hans ende son Hamnet vid en ålder av 11. Denna tragedi hade utan tvekan en djupgående inverkan på Shakespeare och kan ha påverkat hans författarskap om ämnet dödlighet.

Existentialistiskt perspektiv på dödlighet

För existentialistiska filosofer som Jean-Paul Sartre och Albert Camus är medvetenheten om vår egen dödlighet det som ger livet mening. Det är vetskapen om att vi har en begränsad tid på denna jord som driver oss att leva autentiskt och göra det bästa av varje ögonblick.

Sartre skrev att "människan är dömd att vara fri." Det betyder att vi alla är ansvariga för att skapa vår egen mening med livet, även inför dödens oundviklighet. För Camus är livets absurditet det som gör det värt att leva. Det faktum att vi alla kommer att dö en dag ger oss friheten att skapa vårt eget syfte och leva våra liv som vi vill.

Östra filosofier och accepterandet av döden

I många österländska filosofier är döden inte något att frukta utan snarare accepterat som en naturlig del av livets cykel. Till exempel, inom buddhismen, lär begreppet förgänglighet att allt ständigt förändras och att ingenting varar för evigt.

Buddhistiska munkar mediterar ofta över döden som ett sätt att komma överens med dess oundviklighet. Genom att acceptera döden som en naturlig del av livet kan de släppa sin rädsla och leva i nuet. På liknande sätt, inom taoismen, lär begreppet yin och yang att liv och död är två sidor av samma mynt. Utan död kan det inte finnas något liv, och vice versa.

Sammantaget har begreppet memento mori varit ett kraftfullt och bestående tema i både litteratur och filosofi. Oavsett om vi väljer att omfamna vår dödlighet eller frukta den, är dödens oundviklighet något som vi alla måste konfrontera någon gång i våra liv.

De psykologiska fördelarna med att tänka på dödlighet

Allt detta tal om död kan tyckas makabert, men det finns verkliga psykologiska fördelar med att möta vår dödlighet direkt.

När vi tänker på vår egen död kan det väcka många obekväma känslor. Rädsla, ångest och sorg är alla vanliga reaktioner. Men genom att ta oss tid att begrunda vår dödlighet kan vi faktiskt börja uppleva en känsla av frid och acceptans.

En av de största rädslorna för människor är rädslan för det okända. Genom att begrunda vår egen dödlighet kan vi börja avmystifiera döden och göra den mindre skrämmande. Vi kan börja se det som en naturlig del av livet, snarare än något att frukta och undvika.

Att övervinna rädslan för döden

När vi konfronterar vår rädsla för döden kan vi också börja övervinna andra rädslor som kan hålla oss tillbaka i livet. Om vi ​​till exempel är rädda för att misslyckas eller avvisas, kan vi undvika att ta risker eller förfölja våra drömmar. Men när vi inser att vår tid på denna jord är begränsad, kan vi börja se att det inte finns någon tid att slösa. Vi kan börja vidta åtgärder mot våra mål, även om de är skrämmande eller osäkra.

Dessutom, genom att möta vår rädsla för döden, kan vi också lära oss att uppskatta livet mer fullständigt. Vi kan börja se skönheten i de små ögonblicken, och vårda tiden vi har med nära och kära.

Att leva ett mer autentiskt liv

När vi inser att vår tid på denna jord är begränsad, kan det motivera oss att leva mer autentiskt och sträva efter de saker som verkligen betyder något för oss. Vi kan börja ifrågasätta de saker vi har gjort av skyldighet eller samhälleligt tryck, och istället fokusera på det som ger oss glädje och tillfredsställelse.

Genom att leva autentiskt kan vi också inspirera andra att göra detsamma. Vi kan bli förebilder för dem omkring oss och uppmuntra dem att fullfölja sina egna passioner och leva livet på sina egna villkor.

Odla tacksamhet och uppskattning

Slutligen, att komma ihåg vår jordeliv kan hjälpa oss att odla tacksamhet och uppskattning för det vi har i livet. När vi inser att allt är tillfälligt kan vi börja uppskatta de stunder vi har och de människor vi älskar så mycket mer.

Vi kan börja ta mindre för givet och istället fokusera på välsignelserna i våra liv. Detta kan leda till större lycka och tillfredsställelse, när vi lär oss att njuta av nuet och finna glädje i de enkla sakerna.

Så där har du det, kära läsare - kraften i memento mori. Genom att minnas vår egen dödlighet kan vi leva mer meningsfulla liv och uppskatta skönheten i världen omkring oss. Så gå vidare och carpe diem - du vet aldrig hur mycket tid du har kvar.

Om du funderar på att shoppa Memento Mori-konst, håll hårt. 

Klicka här och bli omdirigerad till en av de största blomsterkonstsamlingarna för din lägenhet, inklusive vår bästsäljare Memento Mori av Nicebleed.

Tills nästa gång, ha det bra / 
Andy